Russian, 1881-1955  Related Paintings of Nikolay Fechin :. | Portrait of boy | Girl | Portrait of General | Self-Portrait | Lady with cat |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
William Henry Knight
(26 September 1823 - 31 July 1863) was an English portrait and genre painter. Knight was born in Newbury, Berkshire where his father, John Knight, was a schoolmaster. He was to become a solicitor, but gave up his law studies after two of his paintings were accepted by the annual exhibition of the Society of British Artists. He moved to London in 1855, taking lodgings in Kennington Road, Lambeth, and supporting himself by drawing crayon portraits while studying in the British Museum and in the schools of the Royal Academy.
Maria Catharina Wiik
(b Helsinki, 2 Aug 1853; d Helsinki, 19 June 1928). Finnish painter. She studied in Paris at the Academie Julian from 1875 to 1876 under Tony Robert-Fleury and continued her studies with him in the same studio between 1877 and 1880. Her paintings appeared at the Salon for the first time in 1880 (e.g. Marietta, 1880; Helsinki, priv. col., see Katerma, p. 31). The realist techniques Wiik absorbed in Paris came to form the basis of her work, tranquil in composition and restrained in colour. Her favourite subjects were relatively small-scale portraits such as Hilda Wiik (1881; Helsinki, Athenaeum A. Mus.) and still-lifes (e.g. Still-life, c. 1880; Helsinki, Athenaeum A. Mus.). Like many other foreign painters Wiik went to Brittany to paint. In 1883-4 she worked in Concarneau and Pont-Aven, where her enthusiasm for plein-air painting brought immediacy to her work and greater brightness to her colours (e.g. Breton Farm, 1883; Naantali, Fereningen Hedvigsminne). She preferred to record her impressions in portraits, although she also painted small, light-filled landscapes. In 1889 Wiik worked under the direction of Puvis de Chavannes in Henri Bouvet's studio in Paris, and in the same year she visited St Ives where she painted, among others, two major works: Out in the World (Helsinki, Athenaeum A. Mus.) and the St Ives Girl (Helsinki, priv. col., see Katerma, p. 93). Both works show Wiik moving towards an ever more internalized and minimal mode of expression, thereby taking part in the process that led, in the 1890s, to a general abandonment of realism in favour of a greater emphasis on emotion. Out in the World, which shows an old woman's sad parting from a young girl who is leaving home to begin work, shows a change in technique with the use of more united colour surfaces and of tone painting. (This work was awarded a bronze medal at the Exposition Universelle in Paris in 1900.) During the 1890s and the early 20th century Wiik's travels were concentrated in Scandinavia, although she visited Paris in 1905.